Järvsö industriplast

Lasse Söderlund har investerat i sin första automationslösning; en Trident TR-32 5AX levererad av MaskinFransson och med en Fanuc-robotcell från Marab. Den nya roboten betjänar dessutom ytterligare en Trident-maskin, som redan fanns i verkstaden. Foto: Järvsö Industriplast.

Aug 5, 2019

Sveriges underleverantörer automatiserar i varierande utsträckning


Alltfler underleverantörer följer de stora OEM-företagen och automatiserar i allt större utsträckning, men inte alla.


Sverige är i framkant när det gäller automation. Men även om alltfler underleverantörer automatiserar och viljan är god, finns det processer som många menar fortfarande inte låter sig automatiseras med lönsamhet.

Det finns vita fläckar på Sveriges automtionskarta och argumenten är ofta desamma.

Till de "nyfrälsta" hör Järvsö Industriplast, som nyligen investerade i sin första automationslösning.

– Jag har väl varit lite motsträvig mot automation, men nu utvärderar vi med en robotlösning, säger Lasse Söderlund, vd och ägare. Slår det väl ut kommer säkert den här roboten att få sällskap.

Söderlunds argument mot automatisering var detsamma som för de allra flesta som fortfarande inte automatiserat några processer eller har svårt att komma till skott med sin första automatisering, nämligen att man inte producerar tillräckligt stora serier för att det ska vara lönsamt. Robottillverkare och integratörer har under senare år gjort allt vad de kunnat för att slå hål på dessa föreställningar och skapat lösningar som i princip gör enstyckstillverkning lönsam i många fall. Och det arbetet fortskrider.

– När vi kör våra bitar är de sällan i maskinen mer än två-tre minuter, säger Söderlund. Hundra bitar är alltså 300 minuter, fem timmar. Kör man i stål är biten ofta 8-10 minuter i maskinen.

– Frågan är alltså om vi kan få lönsamhet i automatiseringen under de omständigheterna.

I november förra året installerades en Trident-maskin från MaskinFransson tillsammans med en robotlösning från Mora-företaget Marab. En Fanuc-robot assisterar den nya maskinen och ytterligare en Trident.

– Det ger oss en bra flexibilitet och det är nästan ett måste att ha två maskiner till roboten för att få ekonomi i det.

För ett företag som jobbar i plast utgör robotisering lite speciella utmaningar i förhållande till de som jobbar i metall.

– I synnerhet har vi problem med uppspänningen av de mjuka materialen, säger Söderlund. Att göra det för hand ger en annan känslighet än att göra det hydrauliskt eller pneumatiskt och det skapar lite problem.

– En annna sak är att vision-systemet har svårt att läsa de ofärgade plastbitarna, så de måste vi ytbehandla på ett sätt så det fungerar bättre. Den typen av utmaningar hade vi kanske inte förutsett.

Personalbrist orsaken
Lasse Söderlund har alltså varit skeptisk till automatisering just på grund av det där frågetecknet kring lönsamhet.
Och det är heller inte hopp om bättre lönsamhet som fått honom att ta beslutet om den här investeringen.

– Det är för att det är så extremt svårt att få tag i folk säger han. Det är det överskuggande skälet till den här investeringen.
Det är samma maskiner i verkstaden i Järvsö som det är i vilken annan metallbearbetande industri som helst.
– De vi söker ska ha samma kompetens som operatörerna i metallbearbetande verkstäder. Följaktligen har vi samma rekryteringsproblem som metallbearbetarna.

Lång startsträcka
Diskussionerna om att skaffa någon form av automation har pågått länge på Järvsö Industriplast.
– Ska vi eller ska vi inte? Så har vi funderat i flera år. Det gäller naturligtvis att göra det som är bästa för företaget. Men nu bestämde vi oss; vi köper en robotcell och testar.

Än har det gått för kort tid för att göra en ordentlig utvärdering av installationen, men Lasse Söderlund är ändå positiv.
– De förhoppningar vi hade har uppfyllts. Det är lättare att se fördelarna än nackdelarna. Vi har jobb i cellen och den är belagd till åtminstone 80 procent.
– Men vi skulle inte kunna köpa ett par till och få fart i dem i nuläget. Den typen av jobb har vi inte.

Fler robotar – kanske
Men Järvsö Industriplast är ett växande företag, och det kan naturligtvis innebära ändrade situationer framåt.
– Vi har ökat 30 procent det senaste året och det går som tåget, konstaterar Lasse. Vår kunskap är eftertraktad i branschen och alla som jobbar här är fantastiska, så vi har all anledning att tro på ytterligare ökning.

– Därför tror jag absolut på en fortsatt automatisering. Nu har vi en robot på frässidan och inom ett år kan jag mycket väl tänka mig att vi har en på svarvsidan också.
– Vi har en jätteintresserad personal och det är en förutsättning för att ett sånt här projekt ska lyckas, slutar Lasse Söderlund.

Många har kommit långt
Det finns gott om goda exempel på lyckade automatiseringsprojekt och många underleverantörer har kommit långt i den utvecklingen och har idag en mycket hög automationsgrad.

– Att ha en hög automationsgrad är viktigt för oss och nödvändigt för att vi ska vara konkurenskraftiga, säger exempelvis Mikael Johansson på Jitech.
När Svensk Verkstad hälsade på för en tid sedan hade Andon Robotics just installerat en dubbelcell för svetsning med två ABB-robotar och sex ladd- och lossningsstationer med automatisk transportör.

Hos A Teknik i Ödeshög finns flera svetsrobotar och de flesta bearbetningsmaskinerna har automatiserats med paletter och palettpooler för att minimera ställtider.
Ekets Uppåkra har i många år haft en stor ambition att hålla en hög automatiseringsgrad och tillhör de underlevarantörer som kommit längts härvidlag och har omkring 50 robotar i drift. Dessutom bland annat en automatiserad tvättanläggning som installerades för några år sedan.

På Silver & Stål är de också benägna att automatisera i så stor utsträckning som möjligt.

– Automation är nödvändigt för att kapa dyra manstimmar, säger Jens Pettersson. Alla delar kan däremot inte automatiseras med framgång. I vårt fall handlar det om att komplettera olika processer med automation där det är lämpligt. Att köra rätt saker och sätta in automation där den gör nytta. Samtidigt finns det delar som inte behöver eller kan automatiseras.

Proplate i Oxelösund tillhör den kategori företag som generellt inte har särskilt hög automationsgrad, eftersom man hanterar så tunga saker.

– Vi ligger långt framme i automatisering i relation till företag i vår bransch, säger vd Max Björk. När man jobbar med så tunga bitar blir det fort dyrt att automatisera, men vi gör vad vi kan.

I väntan på tekniken
Att vilja men inte kunna är Krylbo Verkstäders Andreas Khysings dilemma.

– Vi har inte kommit riktigt ända fram än, säger han.
– Vi har haft automationsföretag här och diskuterat automatisering länge. Redan för 15 år sedan var frågan aktuell, men för korta serier och för komplexa detaljer har gjort att vi inte kunnat automatisera med lönsamhet. En och en är svårt att räkna hem.

– Om jag skulle automatisera idag skulle det i så fall vara en två platsers svetsrobot för tryckkärl, med en ställplats och en svetsplats.
– Det har vi funderat på tidigare och har testat med cobots. Men det blir för mycket ställ när det är fåstyckstillverkning.
– För oss handlar det inte bara om att kunna tanka stepfilen direkt in i ett svetsprogram, så man slipper programmera varenda fog. I vårt fall måste vi ofta förvärma detaljerna och då krävs ändå handpåläggning runtomkring.

– Än har det alltså inte fungerat för oss, men tekniken blir ju smartare, så en vacker dag så...
– Nästa steg är kanske additiv tillverkning av stora föremål, som i princip tar över både maskinbearbetning och svets.
– Vi är helt klart på när tekniken är redo.




Loading...

MEST LÄSTA

SENASTE NYTT